KRÖNIKA: Dags att ta ner förväntningarna!

Foto: Bildbyrån

Detta relativt unga svenska landslag har kanske lite orealistiskt höga förväntningar på sig, från oss svenskar. Det är nog dags att ta ned dom och inse var Sverige befinner sig i hierarkin under pågående mästerskap.

Inför mästerskap finns det alltid stora förväntningar på Sverige, oavsett lagidrott. Att vårt lilla land ska kunna utmana de stora bjässarna med vår kämpaglöd, laganda och viss individuella skicklighet.
EM i Danmark är väl egentligen inget undantag. Rättvist? Knappast.

Förbundskaptenen Tomas Axnér tog över landslaget under försommaren. Landslaget har sedan dess haft några samlingar, och kunnat spela fyra träningsmatcher inför EM, mot ett svagt Polen och nu senast mot Ungern. Landslaget går för tillfället igenom en generationsväxling med sikte på OS 2024, och detta mästerskap är en bra språngbräda dit. 

I detta mästerskap finns inte Sabina Jacobsen som försvarsgeneral och lagkapten, det finns ingen naturlig högernia i Hanna Blomstrand, det finns ingen Olivia Mellegård. Det finns alltså knappt fog för att ha höga förväntningar på detta landslag. Ännu mindre efter gårdagens EM-premiär mot Tjeckien.

Långt ifrån imponerande mot Tjeckien

Personligen har snarare förhoppningarna varit större än förväntningarna. Förhoppningar om att det uppställda anfallsspelet ska vara strukturerat och fokuserat och att försvarsspelet ska i sann Sverige-anda sitta exemplariskt. Det blev inga positiva svar från premiären mot Tjeckien.

Anfallsspelet var långt ifrån välstrukturerat och fick luta sig mot individuella prestationer. Den i första halvlek väldigt svaga Carin Strömberg, var utan tvekan en nyckelfigur i vändningen i andra halvlek. Likaså mittsexan Linn Blohm, som vred och vände emellan tjeckernas mittförsvar och stänkte upp boll efter boll högt upp bakom målvakten Petra Kudlackova. 

Försvarsspelet då? Det såg inte speciellt bra ut, alls. Men det går också, utan tvekan, att argumentera för att Sverige fick ett par tidiga (rätt billiga) utvisningar mot sig, där domarna direkt visade vilken nivå som gällde. Och just det kan ha satt griller i huvuden på de svenska försvararna, vilket såklart inte gynnar ett vanligtvis tufft svenskt försvarsspel. 

Hårddragna slutsatser

Så, efter gårdagens match mot ett svagt Tjeckien, där Sverige under en period i andra halvlek låg under med tre bollar och hade svårt att få grepp om matchen, går det att dra några slutsatser?

Ja, en slutsats är att en vinst alltid är en vinst.
En annan slutsats är att detta svenska landslag inte bör ha höga förväntningar på sig. Framför allt inte i nästkommande gruppspelsmatcher mot ett bra Spanien och ett ännu bättre Ryssland. 

Kanske är det så att vinst mot Tjeckien är en rättvis förväntning på Sverige. Vinst mot Spanien vore ett stort plus, och sedan kan man hålla nere siffrorna mot Ryssland.
I en förväntad mellanrunda för svensk del, kan man kanske roffa åt sig någon vinst mot Slovenien eller Montenegro, men sedan är det nog stopp för svensk del.

Så jag beordrar oss svenskar att hålla nere förväntningarna på Sverige. Spara glåporden, spara ilskan, spara kraven inom er, så njuter vi av att vi får se handboll av absoluta världsklass istället. 

Med det sagt, betyder det inte att hoppet är ute för Sverige. Ingen blir gladare än jag om jag har fel.