Klubbkarriär
Niclas Ekberg är en av de svenska spelarna med de mest framgångsrika karriärerna. Hans fina start kom i IFK Ystad. Och det blev verkligen en start olikt någon annan. Han spelade för klubben fram till och med år 2009, som också blev hans bästa år. Han hamnade tvåa i skytteligan i Elitserien och målade hela 188 gånger. Han belönades även med utmärkelsen Årets Komet, för sitt genombrott, ett pris som delas ut av Svenska Spel och Svenska Handbollsförbundet. Därefter valde han att flytta vidare och det blev inte till vilken klubb som helst. Han gick över till Ystad IF, lokalkonkurrenten. Där blev det en säsong, innan den danska storklubben från huvudstaden, AG Kobenhavn, tog tag i honom. Den flytten innebar att han nu var utlandsproffs och tillsammans med sin nya klubb – och en riktigt vass trupp med flera kvalitetsspelare – var de överlägsna i den danska ligan. Laget lyckades ta sig till Semifinal i Champions League, men tyvärr blev det inte mer än så. Det blev danskt guld år 2011 och år 2012 och sedan var det dags för nya utmaningar.
Ekberg värvades till THW Kiel år 2012 och spelar där ännu. Karriären i Tyskland startade som ett skott. Han och laget vann Bundesliga tre år i rad och Ekberg kom att bli en utav nyckelspelarna i laget, trots stor konkurrens. Hittills har han också hunnit bli tysk cupmästare två gånger (2013 och 2017) samt supercupmästare en gång (2014).
Landslagskarriär
Det hela började år 2010, där han för första gången blev uttagen i en svensk landslagstrupp. Det var för EM 2010 och sedan dess har han varit given i trupperna. Totalt har det blivit två pallplatser med landslaget för den vänsterhänta spelaren, ett silver under OS 2012 i London och ett silver i EM 2018 i Kroatien.
Högersexan har sannerligen kommit att bli en frontfigur för det svenska landslaget. Han har nämligen det tredje bästa målsnittet i historien och befinner sig bland toppen av spelare som Björn Jilsén och Stefan Lövgren. Han blev dessutom lagkapten i det svenska landslaget och var en stöttepelare i truppen. I maj 2019 meddelade han att dock att han valt att ta en paus från landslaget, ett beslut som förbundskaptenen Kristján Andrésson där och då respekterade. I augusti 2019 poängterade han att han inte har stängt dörren helt, men att han ännu ville vila kroppen.
Mästerskap: EM 2010, VM 2011, EM 2012, OS 2012, EM 2014, VM 2015, EM 2016, VM 2017, EM 2018, VM 2019